född 2 november 1858, död i december 1932, var en svensk idealistisk konstnär. Krouthen föddes i Linköping och var son till handlaren Conrad Krouthen och Hilda Åberg. Släkten Krouthen kom från Norrköping och flera generationer hade arbetat som tenngjutare. Familjenamnet Krut ändrades genom att varubeteckningen Krut-tenn förfranskades till Krouthen. Conrad Krouthen kom till Linköping 1850 och startade en manufakturaffär vid Stora torget. Affären gick bra och 1857 kunde han gifta sig med sömmerskan Hilda Åberg. Krouthen kunde växa upp i ett välmående hem och han fick börja skolan på läroverket i Linköping. Vid 14 års ålder slutade han skolan och började arbeta åt fotografen och målaren Svante Leonard Rydholm som hade en atelje vid St. Larsplan. Krouthen fick lära sig grunderna i både målning och fotografering och vid 16 års ålder började han på Konstakademiens principskola i Stockholm 1875. Den treåriga utbildningen innebar att eleverna fick lära sig att rita av klot och profiler, djur och växter. Efter de tre åren fick Krouthen fortsätta vid akademin. I kursen "Lägre antiken" fick eleverna rita av gipsmodeller, i "Högre antiken" teckna efter levande model och i "Landskapsskolan" fick eleverna måla landskap. Under studietiden sökte sig många elever utanför skolan och Krouthen lärde känna konstnären Edvard Perseus. Perseus var kritisk till utbildningen på akademin och tog med sina elever bland annat till Mariefred och Gripsholms slott för att måla av naturen.  Related Paintings of johan krouthen :. | portratt av hulda jansson | hedlandskap, skagen | interior fran gripsholms slott | Strand med badande pojkar | sjalvportratt |
Related Artists:
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Wynford Dewhurst
British, 1864-1941 Wynford Dewhurst was born in Manchester in 1864. He was educated at home by a private tutor and later at Mintholme College. Although he originally trained to enter the legal profession, he showed artistic flair and decided to pursue a career as a painter after some of his drawings were published in various journals. He gained his artistic training in France at the Ecole des Beaux-Arts, in Paris, where he was a pupil of the renowned French painter Jean-L??on Gerome. Despite his teacher Gerome rejection of the radical Impressionist movement in favour of a highly finished academic style (Gerome continued the development and conservation of French Neoclassicism), Dewhurst was heavily influenced by the Impressionists. It is well known that he first encountered Impressionism, to which he was instantly attracted, in the work of Emile Claus in the Maddocks Collection in Bradford. However his most important mentor would become Claude Monet. It was Monet to whom Dewhurst dedicated his pioneering account of French Impressionism, Impressionist Painting: its genesis and development, in 1904. This was the first important study of the French painters to be published in English. As well as helping to reintroduce British artists to this style of painting, Dewhurst book called attention to the French Impressionists debt to the British artists John Constable and J. M. W. Turner, claiming that the Impressionists simply developed their existing painterly techniques. According to Dewhurst, artists who, like himself, painted in an impressionist manner, were often sneered at for imitating a foreign style, and he was keen to justify their position. French artists simply developed a style which was British in its conception, he wrote, a view that was dismissed by some French painters - such as Pissarro - who revealed his national bias when he acknowledged Constable and Turner but identified instead French influences like Nicolas Poussin, Claude Lorrain, Jean-Baptiste-Sim??on Chardin and Jean-Baptiste-Camille Corot. The thesis that Dewhurst put forward in Impressionist Painting was controversial for it dealt with the debated question of whether Impressionism was French or British in origin. However, it found much support in Britain: Kevin McConkey informs us that Dewhurst theme was taken up by others as various as Clausen, John Rothenstein and Kenneth Clark Nevertheless, Dewhurst detailed biographical notices of the most prominent artists associated with the rise of impressionism in France...leave little to be desired from the historical point of view. It is worth noting that Impressionist Painting also included an entire chapter on female artists, since modernity is the note of Impressionism, and that movement was the very first artistic revolt in which women took part. Indeed, Dewhurst thanks the celebrated female painter Mary Cassatt (who worked within the Impressionist circle) for her assistance in the preface of his book.
Nathaniel Dance
English Painter, 1735-1811,Painter and politician, elder son of George Dance . He trained under Francis Hayman before travelling to Rome in 1754. As Nathaniel Dance he established himself as a portrait painter but was determined to succeed as a history painter. His picture the Death of Virginia (1759; untraced, but known from a sketch, London, Soane Mus.) is of documentary importance as the first dated Classical history painting by a British artist working in Rome. In 1762 Dance assisted Pompeo Girolamo Batoni, whose influence brightened his palette and introduced him to a grander clientele, including Edward Augustus, Duke of York (1739-67), who sat for both artists in 1764 (Dance's Edward Augustus, Duke of York, London, Buckingham Pal., Royal Col.). In the same year Dance painted a portrait of Angelica Kauffman (Burghley House, Cambs), with whom he was in love. He returned to London in 1765 and rapidly achieved fame as a portrait and history painter. His Timon of Athens (1767; London, Buckingham Pal., Royal Col.) was purchased by George III; but after the King appointed Benjamin West to be his history painter in 1772, Dance concentrated on portraits. He was among the 22 artists who successfully petitioned the King in 1768 to establish a Royal Academy, and he served for periods as a council member and visitor, until 1782. At the Academy's first exhibition (1769) Dance showed full-length portraits of George III and Queen Charlotte (Uppark, W. Sussex, NT); two years later he exhibited David Garrick as Richard III (Stratford-on-Avon, Town Hall). In the mid-1770s Dance became financially independent, and his output declined sharply, virtually ceasing after his marriage in 1783 to a wealthy widow. He resigned from the Academy in 1790 on his election as Member of Parliament for East Grinstead and subsequently only exhibited occasional landscapes as a 'gentleman'. In 1800 he was created a baronet and assumed the name of Dance-Holland; he died worth over